För inte så länge sedan betade kor på vår sommaräng. Idag växer rallarrosor, björkris och (o)gräs frodigt, rikligt gödslat av packad kodynga. Kanske är det inte så många som tänker på den lilla ängen som nog mest tjänar som rastplats för byns hundar, men snart finns den inte längre. Vi ska förvalta den så gott vi kan.
Anderssons Casa 